Så var det ju det här med att ta sig tid att blogga igen...

Det har varit ett par omtumlande dagar sen jag skrev sist. Vi blev ordentligt förkylda hela familjen och Benny var hemma från jobbet förra måndagen. På tisdagen tyckte jag att lillan blivit värre så jag fick en tid på vårdcentralen. Hon var riktigt rosslig och det pep lite när hon andades, men det var ingen infektion utan "bara" en ordentlig förkylning. Så hon fick andas in ventoline, vi fick bricanyl utskrivet och vi fick en remiss till barnakuten, som vi skulle åka till om det blev värre igen. Men det var ganska okej under dagen och hon kräktes upp massor med slem två gånger. Senare på kvällen, runt 21, blev hon sämre igen och började rossla som bara den. Så det var bara till att packa in sig i bilen och åka in till sjukhuset. Så fort vi kom innanför dörrarna på akuten blev det ju genast mycket bättre, såklart! Men läkaren lyssnade på henne och hon rosslade fortfarande en del. Så hon fick andas in adrenalin en stund och det blev mycket bättre nästan direkt! Vi fick också låna hem en maskin och fick med oss adrenalin så hon kunde inhalera hemma. Eftersom hon var så pass pigg ändå och inte haft någon feber tyckte dom inte att hon behövdes läggas in. Det kändes skönt att få vara hemma och att kunna hjälpa henne om hon fick jobbigt att andas igen. Men om adrenalinet slutade funka och/eller hon fick feber skulle vi åka in igen. I torsdags morse var hon riktigt rosslig igen och adrenalinet gjorde knappt någon skillnad, så en vända till akuten igen där dom sa samma sak igen och vi fick åka hem.

Det blir bättre och bättre varje dag nu och igår behövde hon inte inhalera en enda gång! Hon andas fortfarande lite tungt när hon sover, men inte så mycket man kan göra åt. Bara hålla lite extra koll :)

Trots att hon varit sjuk så har hon varit världens gladaste lilla unge!

Jag är verkligen sååå värdelös på detta. Tar mig aldrig tid till att blogga :)

I helgen var vi ju i Stockholm. Cornelias kusin Julia döptes och det var såå mysigt! Alldeles lagom. I vanlig falla när vi åker up är det så mycket man ska hinna med och man åker fram och tillbaka hela tiden. Men denna gången tog vi det bara lugnt och hade det mysigt. Och jag var så otroligt stolt över min lilla tjej som var så himla duktig! Först i bilen i fredags, hur snäll och go som helst, sov mycket och vi stannade bara 3!? gånger på hela vägen upp, 3 gånger på 50 mil. Sötaste ♥

Det gick verkligen över förväntan, och även i kyrkan var hon jättelugn. Jag hade henne i bärselen och gick runt med henne längst ner i kyrkan. Min lilla skatt.
Likadant i bilen på vägen hem!
Så att åka långt med henne kommer vi ju göra fler gånger framöver.

Sen i måndags var det ju dags för att börja testa lite försiktigt med mjölken igen. Så jag stekte maten i vanligt smör i måndagskväll, och allt verkade vara som vanligt. Men igår var hon ledsen en del under dagen, men där mellan var hon jätteglad och busig och hon sov bra. Jag hoppas att det bara var en allmänt dålig dag för henne och att det inte hade med maten att göra. För jag hoppas så mycket att hon klarar av det nu. Allting känns så krångligt med min mat, speciellt när man ska åka till någon, äta ute någonstans m.m. Man får planera så mycket hela tiden...
Idag har hon än sålänge varit som vanligt, inget skrik och hon verkar inte ha ont i magen. Men vi får väl se framåt kvällen, för det är oftast då det brukar komma. Just nu sover hon middag i mamma och pappas säng ♥

Lillan för någon månad sen