Nu har det gått en hel månad och det är verkligen på tiden att uppdatera här!!!

Min förlossningsberättelse

Den 19/7 var jag och Benny iväg med hans familj hos hans kusiner. Vi hade en jättemysig dag med små kusinerna (Cornelias kusiner, som är 4 och 3 månader gamla), fikade och åt kvällsmat m.m. När vi åkte därifrån på kvällen bestämde vi oss för att åka inom en kompis till Benny. Där satt vi en stund och snackade lite skit :) Jag mådde som jag gjort de senaste veckorna, ont i kroppen, halsbränna m.m men inget annat konstigt. Vi åkte därifrån vid 23 tiden och var hemma ca 23.20. Benny var påväg ut för att gå en sväng och jag skulle precis poppa lite popcorn, öppnar skafferiet i samma stund som det känns som att jag kissar på mig. Konstigt tyckte jag eftersom att jag precis varit på toa. Ropar till Benny att han ska vänta med att gå och springer in på toa igen. När jag sen reser på mig kommer det ännu mer och jag inser att jag inte alls kissar på mig, utan att det är vattnet som gått. Även slemproppen kommer. Benny börjar bli lite nervös och frågar vad som händer och jag försöker lite nervöst och förväntanstfullt få fram att vattnet har gått. Då är kl ca 23.30.  Vi hann ju hem och vända iaf ;) Ringer till förlossningen som säger att vi ska ta det lugnt och inte stressa men packa våra saker och åka in. Då börjar jag få en lite molande värk i magen, som mensvärk ungefär. Vi packar ihop det sista vi ska ha med oss och sätter oss i bilen. PÅ vägen in till sjukhuset börjar jag få värkar. Kollar klockan och de kommer ca var 3-4 minut. Men jag säger ingenting till Benny för att han inte ska bli för nervös och få bråttom :P Vi kommer till sjukhuset, parkerar bilen och jag kliver ur, då rinner det till som bara den och nu är jag ganska säker på att det är vattnen som gått. På någon värk på vägen upp till förlossningen och de börjar göra mer ont för varje gång de kommer. Vi kommer upp och får världens sötaste och goaste barnmorska, Sandra. Hon konstaterar att det är vattnet som gått och sätter en CTG för att se hur det står till. Hon kommer tillbaka ca 20 minuter senare och säger att jag har ju ganska täta värkar så hon ska kolla hur öppen jag är. Blev helt säker på att det bara var pinvärkar jag hade och att vi skulle bli hemskickade igen, men hela 4cm var jag öppen!? Så insåg ganska snabbt att vi inte kommer härifrån utan bebis :D



Värkarna bli snabbt ganska intensiva och jag börjar spy som en gris! Hade varit ganska orolig innan förlossningen över att just spy, eftersom jag har sån fruktansvärd fobi för det. Men inte så mycket att göra åt! Får sen prova på lustgasen, men usch! Gillade den inte alls, blev bara snurrig och mådde dåligt och tyckte inte det hjälpte alls mot smärtan. Så den gav jag upp ganska snabbt. Provade istället att duscha i kokhett vatten, och det hjälpte ganska bra faktiskt en stund, sen började jag känna en riktig panikkänsla och sa till Benny att nu vill jag ha något annat för det går inte mer! Barnmorskan kommer och jag får lägga mig i sängen igen och hon kolla hur öppen jag är. 6cm denna gången och klockan är ca 03 på morgonen. Hon ringer läkaren och det är ok med EDA. Tack och lov kom läkaren snabbt, så 03.30 har jag fått EDAn. Tacka Gudarna för ryggbedövning!!!! Så lycklig jag blev efter den :P Sen var jag och Benny uppe och gick en sväng, åt lite godis och drack saft :)



Sen började det trycka på ganska ordentligt, och efter ett tag fick jag andas mig igenom det också. Men efter ett tag blev det väldigt långt mellan värkarna och jag fick värkstimulerande dropp för att få fart på det hela igen. Efter ytterligare en stund var jag öppen 10cm, men Cornelia ville inte riktigt komma ner ordentligt så jag fick byta ställning vad som kändes som 100 gånger, vilket verkligen var superjobbigt! Men till slut hjälpte det och efter 40 minuters krystande föddes vår lilla tjej 08.46 på morgonen efter totalt 9½ timmar :)