Vad jag HATAR att inte kunna somna! Det måste vara något av det absolut värsta jag vet. Att ligga och vända och vrida på sig, men ändå är det ingenting som hjälper. Jag känner ju mig trött, men det går bara inte! Så går jag upp,sätter mig vid datorn en stund tills jag knappt kan hålla ögonen öppna. Tänker att "nu, nu kommer jag somna på en gång!", lägger mig, men samma visa igen. Hade ju en period precis i början på graviditeten när jag inte kunde somna trots att jag var hur slut som helst i både kroppen och huvudet. I ett par veckor var det likadant. Blev så lycklig sen när det blev bättre och jag hoppas verkligen att det inte blir så nu igen.

Satt förresten och kollade igenom lite bilder på mina små älskade missar innan, som jag upptäckte inte är så små längre! Hoppsan vad tiden går snabbt. Hittade en bild på Zorro när han var en yttepytteliten fluffboll! Så himla söt (är han ju såklart fortfarande, min lilla sparris)!!!




Dålig bild, men såå pytteliten han var här. Är nog första eller andra dagen sen han kom till oss :)



Två år senare och en stor misse! Men mattes älskade gos!